Den först dagen

Utanför bussens fönster rinner vägens vita mittlinje förbi. Bilar, människor, hundar, motorcyklar, byggnader svischar förbi. Jag lämnar staden bakom mig, på väg från hemstad till arbetsstad. Jag tittar ner på min kropp och ser nya jeans och en ny topp. Dagen till ära. Känslan är den samma som när man efter sommarlovet tar bussen till skolan och allting är härligt och pirrigt. Nervositet och förväntan. Särskilt de där gångerna man bytte skola. Första dagen på högstadiet när bussen gick till stan och inte till lilla- på- landet- skolan. Eller när det var dags för första dagen på gymnasiet. Ny skola, ny klass, lärare, skåp, ämnen. Minns hur det kändes, hur jag kändes. Särskilt när vi började högstadiet. Wow! En skola i stan! Skåp istället för bänk! Inte ställa upp på rad och marschera till lunchen. Få ha skor inomhus. Få eget schema att hålla rätt på. Få sina första betyg. Ha olika ämneslärare och inte bara klassföreståndaren. Så stor jag kände mig. Och så liten!

Idag tar jag bussen till min första dag på min nya arbetsplats och allting är just nytt. Ny organisation där jag för första gången ska jobba statligt och inte privat, eller kommunalt. Ny arbetsplats som jag ska pendla till. Nytt kontor, nya arbetskamrater, uppgifter. Att komma in i nya rutiner och arbetsuppgifter brukar jag tycka går relativt snabbt (kanske får äta upp dessa ord om det visar sig vara svårare än jag trott!) - mest spännande är nästan att komma in i en ny grupp. Läsa av deras kultur, hitta sammanhanget, kommunikationen. Jag erkänner att jag är nervös, men mest förväntansfull.

Idag är det första dagen och allting är nytt, men bekant. 2003- 2007 pendlade jag exakt samma väg med exakt samma färdmedel. Fast då som student. Nu återser jag Uppsala Universitet som arbetstagare. Ett nytt perspektiv på en bekant miljö.

Idag är det första dagen på ett nytt kapitel. Ett nytt jobb i en annan stad. Dags för nya rutiner då pendling ska bli en del av min vardag.

Idag är det första dagen och allting är nytt- och jag är ny för de som ska arbeta med mig. Men jag är jag. Samma jag. Startade morgonen med ett träningspass, har mina kosttillskott i väskan, sippar nu på min morgonshake och har som vanligt träningsvärk. Benen värker efter gårdagen. Det gick bra att träna imorse, jag uppskattar att endast ha 6 minuters promenadväg till gymmet och att komma dit till ett tomt och tyst gym där jag kunde välja musiken själv.

Idag är det den första dagen och den blir vad jag gör den till.

Idag är det den första dagen och den kommer bli suverän.

Idag är det den första dagen och den kommer bli innehållsrik.

Idag är det den första dagen och den kommer bli utmanande.

Idag är det den första dagen och den har jag sett fram emot! Livet börjar enligt anta den form jag längtar efter, strävat efter och kämpat för!

Idag är det den första dagen och den är min!


- Em bloggar i iPhone!

Nyfiken!!

Vad döljer sig därunder!?






Snart dags att ta reda på det!

- Em bloggar i iPhone!

21- 18- 15- ben och terapi

Testade detta upplägg på ryggpass tidigare i veckan och imorse måste jag vaknat med djävulshorn...

För med tanke på hur smärtsamt det var att köra rygg på detta sätt borde jag räknat ut att det antagligen är ännu jävligare att köra ben så här...

Men jag behöver det. För på sista tiden har mina benpass gjort mig ganska besviken. Jag upplever att jag inte tryckt på tillräckligt hårt. Inte riktigt kommit in i "zonen". Inte känt det i själen. Inte jobbat tillräckligt hårt. Får nog påstå att detta upplägg rådde bot på besvikelsen...

Kortfattat så ser upplägget upp så här på 4 set/övning

1. Set lätt- hitta rörelsen

2. 7-7-7 reps i en följd (5 sekunder "vila" mellan varje 7a.

3. 6-6-6 reps i en följd (5 sekunder "vila" mellan varje 6a.

4. 5-5-5 reps i en följd (5 sekunder "vila" mellan varje 5a.

Dessutom höjs vikten för varje set!

OBS!! Inom ett set släpper jag aldrig taget om handtaget/hanteln etc. 5 sekunder vila är snarare frågan om att sträcka ut ordetligt!

Dagens övningar:

Knäböj

Raka mark

Höga/breda benpress

Sittande bensparkar

Liggande bencurl

Utfall "korsade" bakom kroppen

Tror jag mötte Gud här... Eller djävulen... Ingen aning vem jag mötte först då jag hade seriösa problem att ens uttala mitt eget namn. För att inte tala om utmaningen att ta sig hem sen. Men jag är nöjd!!! Så sjukt nöjd!!

Jag älskar den känslan den här träningen ger mig. Jag känner mig totalt odödlig. Jag känner mig som om jag är kung av världen. Jag upplever en eufori när jag ligger på gränsen av min förmåga. När jag ärligt kan säga att varje sista repetition är verkligen den sista för varken en pistol mot tinningen eller löftet om miljoner skulle få mig att pressa fram en repetition till. Jag älskar det!

Jag vill vara just så här passionerad i alla delar av mitt liv! Kämpa för att uppnå något mer. Något större. För att växa och utvecklas i varje avseende. Jag vill inte trampa vatten i bekväma, trygga spår. Jag vill bana fram nya vägar. Jag vill våga. Jag vill inte bli bekväm. Jag vill utmana mig själv. Se hur långt jag är kapabel att nå!

- Em bloggar i iPhone!

Chill

- Em bloggar i iPhone!

21- 18- 15

Dagens rätta rad.
Dagens upplägg på dagens ryggpass.

Kortfattat så ser upplägget upp så här på 4 set/övning:

1. Set uppvärmning- hitta rörelsen.

2. 7-7-7 reps i en följd (5 sekunder "vila" mellan varje 7a.

3. 6-6-6 reps i en följd (5 sekunder "vila" mellan varje 6a.

4. 5-5-5 reps i en följd (5 sekunder "vila" mellan varje 5a.

Dessutom höjs vikten för varje set

OBS!!
Inom ett set släpper jag aldrig taget om handtaget/hanteln etc. 5 sekunder vila är snarare frågan om att sträcka ut ordetligt!

Varför?
För jag försöker växa
För jag vill skapa volym
För att jag försöker bota en viss släng av vikt-kåthet
För att skapa pump
För att bli mer reps-tålig

Därför kom nu seten att innehålla 21-18-15 reps
Något för dig att testa som fastnat i 3X10?
Eller som bara kör 4 reps/set?

Skapade ett enormt pump. Kändes som latsen stod rakt ut... Körde ett flertal olika latsdrag samt roddar.

Idag var en bra dag för gym-självkänslan. Jag må vara tung och slät men när jag flexade och poserade mellan seten med det pump jag skaffade mig kunde jag själv se att jag faktiskt växt muskulärt. Jag är bredare. Jag mår så bra av den insikten och att våga skriva det då jag är enormt självkritisk. Men hur fan ska jag kunna utvecklas om jag inte kan ge mig själv lite uppmuntran på vägen?!







- Em bloggar i iPhone!

King of my castle

Ser ni?!

Inte en människa!

Helt skälvande magiskt!









- Em bloggar i iPhone!

Nu är det bannemej sommar!!

För jag har pimpat balkongen!!

Efter 5 år utan balkong är det helt härligt att skapa en blomstrande oas!

Så roligt att få överraska Kärleken dessutom!














Vi är helt överens om att balkong är härligt!








För inget går väl upp mot en tvättstuga i solsken?!?




- Em bloggar i iPhone!

Min för evigt

Ellie Goulding

Dagens "nej-det-är-inte-hardcore-bara-korkat"

Folk som skryter om att de tränar fast de är sjuka.
Eller bakfulla.

Det är inte ett dugg coolt. Eller hardcore. Eller häftigt.

Det är bara dumt. Suck.

Soliga chins!

Helvete!! Fyfan!!! Ja jävlar!! Gah! Finns inga ord, svordomar eller ej, som räcker för att beskriva hur mycket jag älskar detta väder! Det är helt perfekt! Jag fullkomligt avskyr vinter å kyla men är heller inte den som dyrkar tropisk hetta! Nej nu är det perfekt! Maj är världens bästa månad när det kommer till väder! Soligt och varmt- men lagom varmt! Jag hatar att svettas utan anledning men njuter av denna sol på huden som för första gången för i år slipper en extra tröja!

På mitt gym finns ingen som helst AC utan vi kör med KD (KorsDrag)! Och chins- stången sitter ju precis vid bakdörren. Helt lovely! Det blir dock ändå hysteriskt varmt på gymmet då den är inhyst i en gammal gympasal.

Idag hade jag egentligen inga tillgängliga muskelgrupper då alla faktiskt känns rätt mördade och genomtränade- gått hårt åt kroppen senaste dagarna. Det är stor skillnad på att träna såna här dagar och jag tycker det är viktigt att ta hänsyn. Jag har mål för samma pass men jag kan knappast förvänta mig samma prestationer när hela kroppen redan värker som jag kan förvänta mig från en utvilad kropp. Som i söndags då jag vilade vilket gjorde att jag kunde kötta som fan i måndags! Jag försöker bli bättre på detta- att påminna mig om det där med dagsform. Att det inte handlar om att "mesa" eller "ta ett steg tillbaka" utan att definiera "ge allt" utifrån den dagens förutsättningar!

Anyhow- inga muskelgrupper som egentligen skrek efter uppmärksam så istället fick det bli ganska blandat:

Chins

Pullups

Militärpressar- "3 stegs dropp"

Skivstångscurl- "3 stegs dropp"

Sittande hammercurl

Crunsches med rep

Hur skönt som helst!!

Ps!

Det är inte bara jag som gillar värme! Minstingen här hemma älskar "utblåset" på datorn kombinerat med kroppskontakt!

- Em bloggar i iPhone!

Tisdag

Ben
Böj
Mark
Pressar
Curl
Sparkar
Utfall
Crosstraineer

Lax
Scramble eggs
Wokgrönsaker
Räkor

Ganska okomplicerat!

Dock inte den bästa energin på dagens benpass. Det gick trögt redan från början och anledningen är enkel att se- en helvetisk träningsvärk efter gårdagens ryggpass kombinerat med ett vansinnigt illamående igår kväll (vilket resulterade i usel nattsömn...) då jag nog tömde kroppen lite hårt igår. Total fasta, 2 sjukt uttömmande träningspass - kan väl göra vem som helst illamående. Åt som en häst igår kväll men hann inte riktigt reparerar mig tror jag.

Apropå att människan är komplex så är kroppen det definitivt också. Gick ner 2 kilo förra veckan. Gick upp den igen med hjälp av söndagens rostmacke-orgie. Idag ner dem samt ytterligare 1.2 kilo. Det hoppar och far. Känslan är bekant. Så här fungerar min kropp. En viktnedgång är inte linjär. Inte förlusten av mängden fett på kroppen heller. 2 ner 1 upp, 1 ner, 0.5 upp etc etc osv. Spännande, komplex, oförutsägbar maskin det där vi kallar kropp.

- Em bloggar i iPhone!

Helt enkelt komplex

Den mest fascinerad, märkliga och svåra frågan man kan få på en anställningsintervju måste vara "kan du beskriva dig själv?". Dels får jag lust att svara "nej det kan jag nog inte" och dels får jag lust att svara "hur många timmar har vi på oss?"

 

För hur beskriver man sig själv utan att framstå som helt jävla schizofren? För människor är komplexa. Och gråskalorna är oändligt. Så hur jag beskriver mig själv kan bero på sinneslag, dagsform, vädret, årstid, klockslag. Testa beskriv dig själv när du ligger i en hängmatta och är totalt avslappnad. Sen testar du beskriva dig själv medan du skruvar ihop Ikea- möbler (och givetvis upptäcker att beskrivningen är helt off)! Det dyker upp ganska olika sidor.

 

Men när man beskriver sig själv är det svårast att inte rada upp paradoxerna.
Här kommer mina:

En översocial ensamvarg
En självständig person med hög integritet som uppskattar att arbeta i lag/grupp
En otålig och rastlös person som är väldigt tålig vid monotont arbete
En envis person som aldrig ger upp men som ibland fullständigt saknar tålamod

Ska jag fortsätta?
Helt enkelt jävligt komplex!
Eller.
Så går man det bara onödigt svårt för sig? Man kanske bara ska svara med tre utvalda adjektiv. Positiv, social, driven? Räcker det?

Jag drar denna komplex-parallell med mig till gymmet och träningsvärld. Här är det schizofrent vill jag lova!

 Å ena sidan hyllas ju back-to-basic-tänket med sköna meningar som "I lift things up and put them down". Så jävla mycket svårare behöver det inte vara? Å andra sidan finns det en oändlig mängd "gurus" på gymmet (för att inte tala om i blogg-världen!) som har en extremt detaljerad syn på hur träningen ska planeras och genomföras. (Sidospår- ibland går jag uppfattningen att vissa älskar att få sin träning att låta mer komplicerad än den är, som om det skulle ge ett eget pris på nåt vis!).

 

För hur kommer man i form...? Tja. Tränar hårt som fan, äter bra, vilar tillräckligt. Men oj vad det lämnar öppningar för tolkningar. Är ditt "hårt som fan" samma som mitt? Eller ska vi jämföra vår bild av "äta bra" eller "vila tillräckligt"?

 

Jag kan nämligen också ryckas med i hela hysterin och tycka det är grymt intressant att grotta ner mig i detaljer. Opti-nojan som då alltså får fritt spelrum och plötsligt går jag från tanken "träna hårt som fan" till att bryta ner träningen i muskelgrupp, olika split, övningar, set, reps, antar sekunders vila, grepp, vinklar etc. Det går att komma ner på millimeter- nivå. Problemet är kanske bara att vi då har finjusterat utseendet på en sketen liten enrisbuske medan övriga skogen får växa fritt. Men det får tveklöst att göra träningen enormt komplex. Men för egen personlig del så tappa jag en del av min träningsglädje då. Jag har testat detta med att föra dokumentering under passet. Jag har haft med block och penna. Mest för att jag känt mig så jävla duktig. Men efter ett tag mest pretto. Sen less. Sen glömt boken och kört på. Jag tränar nog mitt emellan förnuft och känslan. Med träningsplanen som ankare men med utrymme för initiativ styrd av lust. (Får nog ge detta ett eget inlägg så småningom).

Så. Träningen och kosten kan man göra hur komplex man vill. Eller enkel. Man kan räkna reps och sekunder, väga varje råvara och räkna ut exakta intag, man kan bryta ner det och begrunda varje micro- komponenten på tallriken. Eller så går man till gymmet och ser till att trötta ut valda muskelgrupper och går hem och äter det som förnuftet säger är bra.

 

Hur jag ska besvara den där intervju- frågan har jag ännu inte kommit på. Jag är nog helt enkelt för komplex för att beskrivas så kortfattat. Precis som de flesta människor vi möter. En tanke väl värd att tänka på innan vi kategoriserar och avfärdar någon som har en eller annan egenskap. Helhet regerar. Komplext är vackert. Enkelt är bra.

PS! tack för alla kommentarer på inlägget om ärligt bloggandet!

 

Who's counting?

En bit in i kvällens pass med svärfar insåg jag att det nog är bäst att ge fan i att räkna. Eftersom siffrorna i sig resulterade i ett lätt illamående. Det blir liksom så om man kör ett ryggpass där alla övningar ska innehålla 4 set a 15 reps. Det blir 60 reps/övning och efter 5 övningar... Ja då svider det!

Varje set delades dessutom upp i olika upplägg: "7-5-3" respektive "5-5-5" respektive "5-5-3-2" respektive "5-4-3-2-1". Kort sagt brutalt många repetitioner och det resulterade i ett pump utan dess like. Dessutom ökades vikterna får varje set.

Min svärfar är grymt på just detta- obehagliga överraskningar, tuffa upplägg, nya vinklar, små justeringar som känns enorma. Fick även genomgång i en ny form av rodd, eller snarare en variant, som helt klart kommer ingå i min mer ordinarie plantering. Full träff!

Så ryggen har fått sitt.

Likaså triceps som också fick genomgå en liknande behandling!

Snart ska magen få sitt då jag just lagt 800 gram lax i ugnen!

För att knyta an till föregående inlägg får man väl säga att allting räknas. Och då menar jag inte bara vilka vikter du lyfter eller hur många gånger du lyfter dem. Inte heller hur många repetitioner du faktiskt genomförde. Eller vad du åt. Utan även hur du tänkte, kände. Hur du förbereder dig mentalt för ett pass. Hur väl du fokuserar. Hur bra du kan sätta dig själv i "zon". Och kom ihåg- bara för att du inte skrev det betyder det inte att det inte hände. Så varför blogga med bild på köttet men inte såsen om ni förstår min metafor?! Allting räknas. Så är det!

Idag är jag stark, fokuserad, motiverad men ganska tjock och slät. Där har vi dagens ärlighet. Jag kanske får kläm på detta? Med ärlighets-bloggandet?!

- Em bloggar i iPhone!

I swear to tell the truth and other stories

Citatet kommer från Carolina Gynnings blogg. Jag lånar. Öppet och ärligt. Hon tycks vara en extremt öppen och ärlig person. Jävligt rättfram. Är hon det? Jag vet inte. Jag känner henne inte. Antingen är hon det eller så köper jag bara fasaden hon säljer. Vem vet. Vem bryr sig?

 

Ja vem bryr sig om detta med att vara öppen och ärlig? Jag drar nu parallellen till mig själv. Och denna blogg. För på sista tiden har tankarna snurrat kring varför jag bloggar. Och om jag ska skita i det helt enkelt. Vad kommer dessa tankar ifrån? Jo kanske att jag faktiskt börjar tycka att den suger. Hemskt va? Att något jag ägnar en tämligen ansenlig mängd tid åt tappar värde i mina egna ögon.

 

Men vad är det som är dåligt då?

Kanske just detta med fasad?

 

Jag har sett andra ställa frågan i sina bloggar- hur ärlig ska man vara?

 

Den som följt min blogg ett tag och fått hyfsad kläm på mig vet att jag avskyr ordet "ska". Iallafall om det översätts till någon norm dikterad av andra. Jag väljer mina egna "ska" tack så mycket. Men samtidigt- om en blogg ska ha något läsarvärde och vara intressant så måste det vara någelunda transparant. Eller hur? Men just nu händer och sker det så sjukt mycket i mitt privatliv som jag inte vill blogga om, som inte passar för world wide web, som inte är saker jag vill basunera ut. Och det behöver jag inte. Jag har ingen plikt att berätta allt. Men då blir det följdaktligen inte heller en särskilt ärlig blogg. När jag tex haft ett riktigt dåligt träningspass till följd av saker som skett i det privata som tynger så kan jag inte riktigt blogga om det utan att behöva avslöja sådant som är för privat. Så då bloggar jag inte om det alls. Och så blir det ett hack. Och så ser det ut som jag är någon jag inte är. Typ så.

 

Eller detta fenomen som jag säkert inte är ensam om- vi bloggar om de vi vill vara istället för de vi är. Känns det bekant? Kan vara småsaker, för nu menar jag inte att "Em som skriver" här är en karaktär som skiljer sig från "Em den riktiga personen".  Jag är ingen påhittad karaktär. Jag ljuger inte. jag skriver inte att jag haft ett bra träningspass om jag inte haft det. Jag lägger inte till. Men helt ärligt- jag drar ifrån.

 

Men jag kan ge ett exempel:

Jag skriver en träningsblogg, jag vill satsa på fitness, jag vill tävla och kanske styr det mig lite i hur jag bloggar? Som igår när jag valde att ha en skön slappardag i soffan så fick jag det att låta som det var planerat. Jag talade inte om att klockan ringde 08.00 för träningen men att jag stängde av den och sov till 13.00. Jag la sen upp en fin bild på en skål mumsiga jordgubbar men "glömde" lägga upp en bild på 10 rostmackorna med marmelad som jag gluffsade i mig. Eller chokladkakorna. För det "kändes inte så jävla fitness".

 

Så här och nu får jag nog göra ett val.

Tillåta mig själv en större transparans och ärlighet (utan att för den sakens skull bruka våld mot min egen integritet) eller ge fan i att blogga.

Antingen vara den jag är och blogga om det- eller ge fan i att blogga så jag inte skapar en karaktär som inte finns.

Antingen inse att jag gör mina val och andra gör sina och jag behöver inte lägga så mycket värderingar i det.

För jo- jag tror inte jag är ensam om detta. Jag tror det finns en enorm mängd människor där ute som bakom sina bloggar är extremt selektiva med vad de publicerar. Och inte selektiva ur den meningen att de vill hålla på sin integitet utan helt enkelt vill visa upp en speciell sida av sig själv. Jag dömmer inte beteendet. Bara konstaterar.

 

Den här meningen är nämligen tämligen återkommande hos mig "Men det här var väl inte så jävla fitness". Typ när jag äter rostmackor istället för tonfisk. När jag äter godis fast jag inte tänkt göra det. När jag tog sovmorgon istället för att träna. För att jag fastnat i dåliga tankemönster om "borde" och "ska". Värdelöst!

 

Jag har inte lagt handen på bibeln och svarat ja på frågan: Do you solemnly swear or affirm that you will tell the truth, the whole truth, and nothing but the truth, so help you God?

 

Men ska jag blogga så ska jag bannemej blogga om den jag är- inte den jag vill vara eller tror mig behöva vara.

TIOGÅNGERTIO

10 repetitionen under 10 set med minimal vila mellan seten. Ca 30 sekunder vila.

Övningar:

High-pulls

Skivstångspressar bakom nacke

Viktplattepressar

Fjärilen

Push-ups mot bänk

Simsalabim så är 500 repetitioner avklarade!

Som ni kanske förstår blir vikterna tämligen ödmjuka på detta upplägg. Svårt att hålla en maxtung vikt när man ska få igenom 100 repetitioner... Fokus ligger inte där. Fokus ligger på intensitet.

Perfekt upplägg under diet förresten. Fruktansvärt jobbigt och det känns som förbränningsmotorn ska koka över. Ett sätt att chocka kroppen. Kändes relevant efter min söndags-degning. Ingen träning igår utan istället ett rostmacke-maraton utan dess like. Har kolhydrays- overload i kroppen vilket känns som feber. Urk. Lika jobbigt idag som det var gott igår!

Men anyhow- jag slänger in såna här pass ibland som omväxling. Ett sätt att öka intensitet. Ett sätt få ut mycket träning om man har begränsat med tid. Ett sätt att köra skiten ur sig när den lusten faller på.

Måste bara slänga in denna underbara bild som får symbolisera dagens pass!

- Em bloggar i iPhone!

Låt inte mig störa

- Em bloggar i iPhone!

Lycklig blir man...

... Av att göra sådant man älskar med den man älskar!

Idag blev jag lycklig av att inte göra ett skit tillsammans med henne jag älskar.

Tid trumfar pengar när det kommer till lycko-barometern!

Annat som gör en lycklig är allt som är skönt. Eller vackert Eller gott. Helst flera såna saker samtidigt. Typ som jordgubbar! Enkelt men underbart.

- Em bloggar i iPhone!

God natt!

- Em bloggar i iPhone!

Laddning- urladdning!

Vad häftig den känslan är när man kommer till gymmet så där riktigt jävla laddad!! Inte av mat, kosttillskott eller PWO- utan mentalt laddad. Jag älskar det! Ser det som en del av utvecklingen, att faktiskt vilja köra skiten ur mig. Inte backa när det gör ont utan pusha igenom!! Känns så sjukt grymt!




Dagens träningspass handlade om ben med ett extra fokus på baksidan!

1. Frontböj- högreps!

2. Raka marklyft supersettat med utfallsgång med viktplatta- definitivt det jobbigaste på dagens pass!

3. Benpress med fokus på baksida

4. Utfallsgång med viktplatta stegrande vikter- fy fan så jobbigt...

5. Liggande bencurl "2 -steg" supersettat med bensparkar

6. Liggande bencurl enbenta

7. Kickbacks i cabel- en mördarövning för rumpan om man träffar rätt!

Ser ut som en jäkla arbetshäst när man spänner fast sig inför kick-backsen!




Avslutade med en sväng på crosstraineern samt 60 reps benindragningar med fötterna fastsurrade i cabeln!

Sen kände jag mig tämligen nöjd!



- Em bloggar i iPhone!

One opportunity

Look, if you had one shot, or one opportunity
To seize everything you ever wanted in one moment
Would you capture it or just let it slip?